lmse

Jag var på kyrkogården hos min farmor idag, lämnade en bukett med rosa nejlikor. Det var hennes favoritblommor. Pratade lite med henne och sen var jag vid minneslunden och "hälsade på" min mormor och min farbror.
Det är lite jobbigt att inte veta var mormor och farbror ligger. Farmor och farfar har en gravsten och det betyder mycket att ha en fast punkt att gå till. Helst skulle jag vilja att farmor levde, hon skulle bara bli 83 år i år...



På en kyrkogård finns det så mycket känslor, när jag var vid minneslunden vad det en liten tant som la blommor och rensade upp lite, hon såg sorgsen ut med tårar som rann ner för hennes kinder. Hon var nog över 70 och där kom jag som är 20 med tårar i ögonen. Det kom en familj med en son på kanske 5 år och han verkade jätteglad över att få gå till kyrkogården.
De gick också till minneslunden, vi människor kan glädjas och känna sorg åt olika saker men för det mesta är det lika. Vid lunden låg det en teckning av ett barn, jag blev helt varm innombords.
Tänk att rita något till sin farmor och lägga den där och tro att hon ser den, det är vackert. Och det är självklrt att hon ser den...

Fanns det trappor till himlen skulle jag gå upp till dig och hämta tillbaka dig..