Tänk om...?!
Jag har funderat på en sak, tänk om man kunde samla alla sina minnen i en ask och sen ta fram dom när man känner för det och minnas.
Bara sitta ner och njuta av vad som varit, inte funder över vad som kommer utan bara mumsa i sig sånt man varit med om, sånt man aldrig vill glömma. Bara öppna asken och uppleva det igen.
Det skulle vara jättebra om det funkade för det är så mycket minnen som man glömmer, så mycket man vill minnas men det få inte plats. Hjärnkontoret blir överbelastat ibland så det skulle vara bra om man kunde sortera vissa underbara och mindre underbara minnen och förvara dom i en ask men ändå komma ihåg att dom ligger där.
Min ask skulle vara av ek, ett stort och vackert träd som skyddar mina minnen. Inuti asken skulle det vara mjuka väggar klätt med grönt sammet. På tyget skulle det vara broderade fjärilar och blommor, det skulle se ut och kännas som den vackraste sommardag.
Varmt,ljust,soligt och luftigt.
Jag kan se det framför mig, det vore underbart om alla kunde ha sin egna lilla ask...
